Uppdatering från säljmötet igår: Nej, det blev ingen order sådär direkt, kan man säga. Jag vet inte – det kanske jag inte skulle hoppats på heller.
Det var riktigt kul att presentera min idé för någon annan än kompisarna. Men det gick inte så bra, rent ”säjmässigt” sett. Borde kanske förberett mig lite mer.
En rolig detalj var att jag inte ens hade några bilder eller priser på pennor.
”Ja, det finns ju dyra pennor som kommer kosta… kanske … 200 kr. Och de lite billigare, men ändå bra, som kostar… kanske… 100?”
Ungefär så lät det.
Men men, man lär så länge man lever. Och eftersom jag känner personen i fråga sedan länge, så hoppas jag väl på att affären inte är helt sänkt.
Det första jag behöver göra nu – det är att kolla upp det där med pennorna! Något för helgen.
Helgen passerade utan att jag han göra något av det jag hoppades på. Men så från ingenstans kom en IDÉ!
För att kunna lägga första beställningen på pennor – någon gång i framtiden – så behöver jag ju pengar. Ju mer pengar jag har desto billigare blir pennorna per styck, vilket är bra.
Så idén som poppade upp var: Att få en storkund som beställer många pennor på en gång!
Men vem vill ha 200 pennor som det står ”Detta är inte din penna” på?
Det skulle ju innebära att en arbetsplats kommer att vara överlusad av mina pennor, vilket innebär att pennan tappar sin magiska kraft.
Men på en konsultfirma sitter ju inte konsulterna på samma kontor– och där var idén om en storkund född.
Så nu på förmiddagen ska jag träffa en personalchef på ett medelstort konsultbolag här i Linköping. Hemlig, naturligtvis – annars förtar jag lite spänningen i julklappen. Eller hur?
Håll tummarna för mig: Nu ska jag på säljmöte!
Ibland fastnar liksom hjärnan i skrivbordet. Musten bara tar slut. Ingenting händer och tankarna bara swoschar omkring som fulla flugor på ett fönsterbläck.
Min erfarenhet är att det blir så ibland, när man bollar många projekt samtidigt. Jag själv har ett jobb som innehåller många projekt i sig, samt familjen, samt detta lilla företag. Det blir en hel del som ska processeras.
Så i morse valde jag att starta dagen på neutral mark. Hemma kändes inte bra, inte heller kontoret.
Inspirerad som jag är av Theo Häréns bok ”Härarbeta” satt jag mig på favoritkafét, tog in en stor latte och bara lät flugorna landa.
Först började jag surfa lite penn-leverantörer. Men efter ett tag kände jag att ett annat projekt (från jobbet) började formulera sig i baksidan av hjärnan – så jag plockade fram det istället.
Totalt sätt en underbar start på dagen! Bara tack vare att jag bytte skrivbord.
Intressant?
Jag behöver…
… en investerare – för bankkontot
… en redovisningsekonom – för bokföringen
… en web-programmerare – för hemsidan
… en grafiker – för logotyparbete
Men tyvärr är det bara lilla jag som jobbar här. Därför får jag nöja mig med 1) de pengar som finns på kontot; 2) mina rostiga kunskaper om debet och kredit samt; 3) färdiga teman i WordPress.
Logotyp-arbetet däremot: Det har varit ett huvudbry. Tack vare mitt samtal med Elna så vet jag nu att jag får använda datorns typsnitt för att göra mig en logga – vilket var trevligt! Jag behöver alltså inte köpa något svindyrt typsnitt på någon obskyr hemsida.
Grafik är inte min starka sida, men som ekonom är jag en fena på PowerPoint. Så jag fyllde ett dokument med olika typsnitt och former. (Du kan se det här)
Tillslut fastnade två varianter. Känner du igen typsnittet? Den som gissar rätt först får en penna – skriv ditt svar i kommentarsfältet.
Efter några timmars jobb har jag landat i detta:
Idag fick jag klart för mig hur jag vill ha min penna!
Inspirationen kom i form av en liten hiphoppare som gick förbi mig på stan. Du vet, en av de där enorma t-shirtarna som bärs av folk som inte har börjat raka sig än.
T-shirtens storlek var det inte som inspirerade mig, men däremot texten! Bokstäver så gigantiska att de fyllde upp hela tröjan. Vad som stod kommer jag inte ihåg.
Jag slet i fickan för att få upp mobilen och plåta uppenbarelsen – men förgäves. Jag motstod impulsen att springa efter honom och fråga om en bild. (Det hade väl slutat i polisanmälan.) Istället surfade jag nätet och hittade ett antal lika inspirerande bilder. Som denna.
Var startar man då ett företag som detta? Ett företag som ska ta över världen!
Kanske på en cool inkubator? Eller på ett flashigt kontor?
Eller kanske helt enkelt just här.
Vid matbordet, med ett glas vin 
och Lasse Winnerbäck på Spotify.
Ja, det är nog där mitt företag startar. Jag har övertaget på Google i det anseendet – de satt ju i ett garage.
En fördel med WordPress är alla de otaliga utseenden bloggen kan ta. Genom att bara klicka på ett tema ser allt plötsligt annorlunda ut. Som nu.
Bättre? Inte en aning. Vi kör lite på’t så får vi se.
Däremot får jag inte till nyhetsbrevs-rutan. Jag vill ha en liten ruta som denna där du ska kunna skriva in din mailadress för att uppdatera dig.
Men det går inte. Så för att skriva upp dig måste du klicka här och lämna din mailadress.
Istället för att titta på en dålig film en fredagskväll, väljer jag att leka vidare med mitt lilla projekt. Eller… Filmen är ju visserligen på tvn, men jag sitter med datorn i knät. Multi tasking!
I veckan som gått har jag utforskat själva designen på pennan – eller snarare på texten.
Först och främst pratade jag med min kollega Elna som är grafiker och vet hur man gör med logotyper och lagar. Tydligen är det så att jag får använda alla riktigt inköpta typsnitt jag har på min dator för att skapa en logotyp kring ”Detta är inte din penna”. Det är ju en bonus, alternativet skulle vara att själv rita bokstäverna. Jomenvisst, säger killen med svagt IG i bild.
Sedan pratade jag en snabbis med min andra kollega Arne som tyckte jag skulle slogan-skydda själv uttrycket ”Detta är inte din penna”. Intressant, men jag har inte hunnit titta på det mer.
Så nu ska jag börja göra en logga! En ny Coca Cola kanske? Logotypen som ritades 1885 och fortfarande ser lika dan ut. Det känns som en bra måttstock inför mitt stundande designarbete!
Mycket jiddrande med tekniken, det kan jag lova. Men det är väl så det är – man sätter ut att göra en sak och fastnar oftast med ett papper i handen, kliandes i huvudet och ställandes sig själv frågan: Inte kan något vara värt allt detta??
Att vara företagare är ofta så. Att försöka lära sig spela gitarr ungefär lika ofta. Körkorts-skolan ska visserligen sluta med ett papper i handen, men oftare än inte så är det inte själva körkortet som man undrar över. Utan det som är svårt är de där psykosociala frågorna som ska utröna hur till vida man kommer att köra över grannens katt eller lite inom 30 års tid.
Att vara företagare är precis så. Mellan att svara på Skattemyndighetens smått provokativa frågor om hur mycket pengar du egentligen gömmer undan, och fackens frågor om allt mellan varma ställen och himla trevliga ställen, ja då ska du hinna driva ett företag. Det ena verkar dock inte ha så mycket med det andra att göra…
Jag har själv tjuvstartat med en ”konsultfirma”. Något jag föreläser om här, tillexempel. Att vara konsult är inte så svårt, ungefär som att vara anställd fast du får mer pengar och betalar mer pengar. Som att vara amerikan, lite granna.
Starta företag gör du på Företagsregistrering.se
För mitt nuvarande projekt med denna Penna så räcker min konsultfirma bra. Det är en enskild firma som tar kanske 10 minuter att starta och inte kostar ett smack. Vill man få hjälp med byråkratsvenskan så är det bara att komma till VentureZone. Eller direkt till Skatteverket – de har en underbar kundservice!
För er som är nya här – eller ni som inte återkommer till bloggen varje vecka – så är det traditionella blogg-upplägget lite rörigt. Du ska läsa sista posten först och försöka få något vettigt ur vad som händer, vem jag är och vad som har hänt.
Alla ni som sett filmen Memento vet hur det känns.
Därför har jag börjat samla in bloggen i en PDF – i kronologisk ordning.
Läs genom den först, så vet du vad detta handlar om.
Sedan kan du registrera dig på nyhetsbrevet – så får du löpande höra vad som händer.
Om du skiter i hur jag gör det, bara jag får fram min penna – då skriver du upp dig här.
