Vad var målet egentligen?
Efter förra posten fick jag några rätt arga mail från mina vänner som driver företag. De kallade mig dum ekonom.
”Så där kan man ju inte räkna.”
”Du kommer ju förlora pengar på varje penna du säljer.”
”Om du säljer mycket kommer du ju gå i konkurs.”
Ja, det skulle vara sanning om jag fortsatte att köpa pennor för 35 kr och sälja dem för 20. Det går ju inte.
Men för de pennor som ligger kvar under min trappa så fungerar det! För om jag bara slutar, så har jag fortfarande betalt för de pennorna och de pengarna kommer inte tillbaka.
Jag funderar på vad som fick mig att sätta mig i denna sits: Det var en önskan om att se pennan i butik. Att se om jag kunde skapa något som någon annan faktiskt ville ha. Ville köpa. Utan att känna mig.
Det målet är fortfarande inte uppnått. Min penna är fortfarande inte i en fysisk butik.
Kalle, om du startar upp ett nytt projekt kan du ju ge bort dessa pennor i en riktad marknadsföringsaktivitet och därmed boosta din nya idé som naturligtvis kommer göra dig snuskigt rik. Man förlorar inte förrän man slutar försöka! På’t igen bara… =)
Hehe, det är sanning!
Eller så blir jag jättekändis och säljer pennorna som “min första affärsidé som inte tog fart” för 1000 dollar styck. Sky’s the limit! :o)