När målsnöret är klippt är det klippt
Efter en runda i julruschens
Linköping sitter jag på ett kafé. Har kollat klappar och fixat, och funderat på en sak: Varför lyckades jag inte uppbåda någon som helst energi för min penna i denna julhandel?
Förra året sprang jag omkring som en tetting och försökte få ut min penna i butik. Idag, med billigare pris och alla erfarenheter och med försäljning i ryggen, borde det varit enkelt.
Men jag lyckades inte uppbåda energin. Och nu är julhandeln här.
Jag har kommit på vad det berodde på: Målsnöret.
”Mitt mål och min dröm har varit att få ut en produkt i butik. Jag vet inte varför, men på något sätt så tycker jag det skulle vara en härlig känsla: Att skapa något som någon annan köper, sådär över disk.”
Dessa rader skrev jag i början av denna resa. Det gav mig kraft och det gav mig ett snöre att springa mot.
Jag tror att när jag fick ut pennan på RoligaPrylar.se så sprängde jag snöret utan att veta om det. För allt det där som jag önskade hade jag ju redan uppnått, fast i en digital butik. Hjärnan verkar inte kunna skilja på digital verklighet och analog, av någon konstig anledning.
Så nu är jag utan målsnöre. Då går resan långsammare.
