Detta är inte din penna

Först en liten fundering: Denna vecka har jag haft nästan 1.000 besökare på denna sida. Jag berättade detta för en kompis idag och fick direkt kommentaren: ”Men du har väl annonser på sajten?”

Han menade då Google-annonser eller liknande, syndikerade, annonser. Och svaret är, som du märker, Nej.

Jag har inget emot Google Adsense och alla andra.

Problemet är dock att du måste skriva om saker som drar intressanta och betalda annonser. Skriver du om tekniska prylar, eller om resor, så är det inga problem. De annonserna betalar sig bra. Men denna blogg har inte riktigt sådana poster, inte heller vill jag skriva dem.

Så för att få skriva om vad jag vill så kör jag utan Google. Jag tjänar ju dock pengar på denna blogg utan annonser! Jag tjänar ju pengar på pennor. Det är ju liksom idén.

Kontentan: Gillar du vad jag skriver, beställ en penna. En julklapp till dig själv kanske?

Gillar du inte vad jag skriver, berätta gärna varför i kommentarsfältet! Så kanske jag bli bättre.     :o)

Sedan vill jag önska er alla en riktigt God Jul! Vi synes om några dagar!

Så är det dags att sälja penna! Jag sitter och fixar med små lappar att lägga i fodral, kvitton/fakturor till privatpersoner och beställningssedlar/fakturor för butiker.

Samtidigt våndas jag över det där med tidningarna, pressen, reportrarna. Jag borde fixa lite press-kontakt. Få någon att skriva om pennan.

Jag vet hur jag fungerar, jag har sålt förut. Jag blir lite skraj. Jag drar mig för att ta kontakt. Tänk om de säger nej? Hmmm. Det är enklare att sitta och formge offerter än att verkligen vara ute och dra in affärer.

Så vad göra? Jag gör som jag gjort förr: Power by numbers.

Istället för att ge mig ut och kontakta personer en efter en så börjar jag med listor. Listor säger inte nej. Listor kan inte trycka ner dig i skorna. Listor är rätt snälla faktiskt.

Så jag gör en lista på alla de presskontakter jag skulle vilja kontakta. Jag hittar dem genom att söka på webben högt och lågt på personer som skriver om entreprenörer.

Du kan hitta min lista här.

Sedan skriver jag en fin pressrelease. Det är också ett tryggt jobb.

Den kan du läsa här.

Sedan, till sist. Nu, det vill säga. Om jag spammar alla på min lista på en gång, då borde ju någon säga ja? Så kan jag fokusera på det ja-et istället för alla som säger ”njet, vi vill inte skriva om dig.”

Kanske ska jag fila lite till på offerterna? Eller lägga upp en fin video?

Intressant?

Snabb uppdatering innan arbetsdagen börjar.

Nu har jag en orange papperslapp i min hand – från TNT som vill leverera ett paket med pennor till mig!

Underbart!

Ikväll kommer jag ha mycket att göra.
Mer om det snart!

Genom att blogga om mitt ”företag-to-be” så får jag väldigt många frågor om allt möjligt – vilket är riktigt roligt! Fortsätt maila eller ännu hellre: Kommentera direkt här på bloggen så kan alla följa våra diskussioner.

En klassisk fråga som jag tänkte ta här på bloggen nu är denna:

”Varför skriver du allt i denna blogg? Är du inte orolig att någon ska ta din idé?”

För att svara väldigt sammanfattande: Nej. Inte alls.

De flesta affärsidéer borde pratas mer om, inte mindre.

Don’t get me wrong, jag menar inte att det alltid är dumt att vara hemlighetsfull. Om du t.ex. ska ta ett patent är det viktigt att hålla tyst. Och när du pratar med potentiella kunder, ska du inte ge bort för mycket gratis.

Men oftast så går du miste om mer än du vinner, när du försöker hålla din idé jättehemlig.

Den stora fördelen med att prata med folk är att du får nya idéer. Du testar dessutom din idé – håller den? Du får kanske nya funderingar, kanske kontakter, kanske kunder.

Utan denna blogg hade jag t.ex. aldrig fått dealen med Kontorsmagasinet. Jag hade aldrig fått alla kommenterar som kommit in på design, på upplägg, på pris.

Till sist ett av mina favoritcitat, från den odödlige Howard Aiken som skapade IBM Mark 1-datorn:

”Don’t worry about people stealing your ideas. If it’s original, you’ll have to ram it down their throats.”

Intressant?

I torsdag skickade jag iväg logotypen till Hans på Kontorsmagasinet. Vi pratades vid på fredagen. Nu ska vi titta på korrektur på trycket, sedan går beställningen iväg. 200 pennor.

Sedan fick jag kalla fötter. Det hela blev så verkligt. När jag har pennorna hemma så kan jag inte längre backa ur, inser jag.

Ångest. Tänk om ingen vill ha min penna? Tänk om alla de som säger att de vill köpa sedan inte gör det? Tänk och jag går från butik till butik och de bara skrattar mig i ansiktet?

Vi har nog alla en inbyggd rädsla för att bli refuserade och jag har blivit refuserad ett par gånger tidigare. Men nu är det på ett sätt nytt: För första gången har jag faktiskt en fysisk produkt. En verklig sak.

Hela denna blogg startade för att jag har haft en lustig önskan av att se ”min produkt” i en butik. Att faktiskt skapa något, no matter hur banalt som helst, som folk faktiskt köper – för att de gillar idén. Jag förstår inte var denna önskan kommer ifrån, men jag förstår att det fysiska spelar en stor känslomässig roll.

Men samtidigt så innebär just det att allt blev mer hemskt. Mer verkligt.

Denna blogg – som ändå läses av några hundra på en vecka – skulle jag ju enkelt kunna avsluta. Ingen större skillnad där. Jag kan alltid säga att jag har annat att göra. Familj, jobb eller sånt kan man ju alltid skylla på. Ni läsare på internet glömmer fort.

Men nu, när jag snart har produkterna under min trappa, då är det svårare att bara hoppa av.

Jag biter samman och hoppas på att denna olustiga känsla snart går över…

När jag känner mig lite nere brukar jag surfa upp på www.despair.com. Gillar du lite bitter och smått aggressiv humor så kan jag rekommendera det! :o)

Intressant?

Bara ett litet skrik i natten: Nu har jag suttit i två dagar och försökt att mappa www.dettaarintedinpenna.se över min WordPressblogg. Det gååår inte. Hjälp? Någon?

En vecka gick, plus en helg – utan att jag fått något vettigt gjort på ”dettaärintedinpenna”-företaget.

Jag hade ju så stora planer för denna vecka. Reklamfilm, blogginlägg varje dag, facebookgrupp, presskontakter.

Men det blev inte ens en tumme. Det blev tametusan ingenting.

Topp tre saker som kommer i vägen för mitt hobbyprojekt:

• Jobbet
• Familjen
• Sömnen

På jobbet har jag dragit igång Venture Cup och hållit föreläsningar i VentureZone, samt kört igång Sparbankens idépris och dessutom sökt ett internship i USA.

Hemma har det varit höstlov och besök av föräldrar och höststädning och uppfräschning av bilen.

För att toppa detta har jag dessutom varit otroligt trött. Kanske är mörkret som gör sitt till?

När jag ser tillbaka på veckan som gått så är det rätt uppenbart varför jag inte fått något gjort… Hm. Man ska kanske inte sätta för höga mål på sig själv.

Men ny vecka nya tag! Nu ska jag göra en reklamfilm, starta en facebookgrup, blogga varje dag och maila massa reportar.

Jag sitter här på natten och räknar lite på offerter. Nya, möjliga leverantörer har tillkommit.

Norrköpings tryckerier och Swedoffice hänvisade båda till andra leverantörer. Kontorsmagasinet väntar jag på. Spännande. Och dyrt… Det blir mycket pengar för att beställa så många pennor att det blir intressant att köpa.

Den ekonomiska regeln är alltid gällande:

You have to spend money to make money.

Mitt i detta snubblade jag över en artikel som jag tyckte var värd att visa för dig!

Läs om Ballografens historia här (det är Bic-pennans ”farfar”.)

Jag fastnade själv för citatet ”I Sverige och Finland, ingen annanstans, är pennor det kanske vanligaste stöldföremålet. Ett brott som aldrig beivras.” :o)

Mycket nöje i natten!

Ny här? Läs bloggen från början tills nu.
Intressant?

… eller tre i veckan. Eller tre per timme.

Jag blir allt som oftast attackerad av idéer – när jag minst är beredd.

Idén till detta inlägg kom t.ex. när jag pratade med en kompis om just idéer, medan vi gjorde något helt annat. Han har haft många idéer i sitt liv. De kommer, snurrar i huvudet och försvinner. Kanske för att poppa upp igen. Kanske inte. Han kommer idag inte ihåg många.

Själv får jag idéer när jag gör allt det där andra. Jag sätter mig – som just nu – tre timmar i veckan med denna blogg och min affärsidé. Men detta inlägg skrev jag inte idag. Det skrev jag i huvudet när jag pratade med min kompis.

Men nu har jag förstått att nyckeln är att skriva ner de där idéerna, bra som dåliga. Jag använder nu min mobiltelefon till att snabbt kladda ner det som kommer upp – för det kan ju vara allt möjligt: Jobb, denna blogg, personliga saker, helt andra galna idéer, bra citat, och så vidare.

Men i duschen är jag fortfarande förlorad. En bra idé som surrar i huvudet där under vattendroppet hinner tyvärr allt som oftast försvinna innan jag kommer åt mobilen och blöter ner knappsatsen. Vad göra? Hjälp!

Ny här? Läs bloggen från början tills nu.
Intressant?

Det började med att jag fick ett mail från en kompis. Quote:

”Stod vid bandet igår grubblade på allt mellan himlen och jord; nånstans mellan mina tankar om bröst och gulliga hundar dök din blogg upp och jag fick en liten idé som kan vara värd att nämna. Har du tänkt på att både Kamprad och HM-Persson ”började” sina entreprenörskarriärer med att sälja pennor?”

Ja, det är sanning. Erling Persson är för mig en liten husgud. Han började sin karriär genom att hyra gamla portvaktar-rum i Stockholm på 40-talet. Portvaktarnas era var över, och de små båsen (som var en del av varje större hus) stod tomma. Erling hittade där billig hyra – men vad kan man sälja i så små butiker? Valet föll på klockor och pennor, små askar som tog liten plats i lager. Så föddes Ur och Penn.

Läbbigt smart…

Men idag lever vi inte genom butiker, och inte heller jag. Själv hittade jag inspirationen hos galna siter som thirthell.com och CoolStuff.se .

Så frågan är: Var jag hittar mitt portvaktar-bås på internet?

Inte en susning. För inspiration i alla affärer vänder jag mig till TED Talks.

För: Kan man anlita världens bästa talare, ta hutlöst betalt för biljetterna, och sedan lägga ut allt gratis på nätet?

Musikindustrin skulle säga nej. TED har gjort det. Och gör det. Hela tiden. Det är imponerande.

Ny här? Läs bloggen från början tills nu.

Intressant?