Detta är inte din penna

Länge, länge har jag längtat efter att skriva denna rad:

Boken är klar, manuskriptet är klart att skicka till förlag.

Oh, så var det sagt. Jag är uppe i luften igen. Tar ett stort andetag. Boken om ”Detta är inte din penna” är nu inte bara en fundering, inte bara en tanke, utan faktiskt färdig. Sista punkten är satt.

Jag har inte bloggat mycket på den senaste tiden. Ibland måste man bara dyka ner, försvinna, producera, göra klart.

När alla visioner är klara, när alla mål är satta, när all research och all införsäljning är gjord – då är det oftast mycket kvar innan leveransen är klar. Det är hårt arbete, och arbete är inte alltid kul att blogga, twittra eller statusuppdatera om.

Det spelar ingen större roll om du skriver en bok, kodar, målar, retuscherar foton, packar produkter eller lägger sista handen på en reklamkampanj till kund. Du måste någon gång gå under radarn, försvinna från ytan, fördjupa dig.

För du vet hur häftigt det är när du faktisk kommer upp igen, och har full fart framåt.

Nu är det gjort! Nu börjar nästa jakt – jakten på ett förlag. Det är nog roligare att skriva om. =)

Efter jag skickade iväg min förra post så funderade jag rätt mycket. Jag har tänkt på att göra en bok av bloggen i flera månader nu. Jag har redan stött och blött det med mig själv och några vänner. Jag har redan börjat göra ett utkast.

Men det tog alltså flera månader för mig att våga skriva en bloggpost om att jag gör det. Jag kan fråga mig själv ”Varför var det svårt?” rätt många gånger –utan att få svar.

Sedan läste jag en bloggpost av Seth Godin som fick mig att tänka om. ”It just matters that you ship it!” skriver denna mycket smarte person.

Jag kan känna att rädslan för att prata om vad jag håller på mig kan vara mycket stor. Det kan vara privata projekt eller projekt på jobbet.

Efter lite tanke så är jag nog rädd för precis det som Seth skriver om: Jag är rädd för att jag inte ska leverera. Jag är rädd för att jag ska få så mycket (eller så lite) kritik att jag släpper det. Att det blir jobbigt. Det är alltid lättare att hålla tyst och arbeta i det dolda än att behöva bemöta andras tankar.

Samtidigt vet jag hur viktigt det är att prata om vad jag gör, innan jag är färdig med vad-det-nu-må-vara. Jag vet hur viktigt det är att bolla idéer med människor som kan ge input – och tidigt input som kan leda till bra förändring.

Så hur tar jag mig runt denna känsla? Det kanske inte går. Det kanske är nog att jag vet att det är bra att prata om saker tidigt? Eller så kanske jag inte ska bry mig så mycket.

Eller så kanske jag helt enkelt ska låtsas som att jag vet exakt vad jag gör – för då kommer bara personer som anser sig veta bättre säga något! Det finns ju inget som drar fram så många kritiker som orden ”jag hade tänkt att…”

Bättre att då bara pang på rödbetan: Jag ska skriva en bok! Japp. Det är 2011 det.

Ha en underbart start på det nya året!

Från Gallerix fick jag uppmaningen att skapa en bredare portfölj. Det finns hur många idéer som helst, och många kom från en tidigare post om att hitta på annat. ”Detta är inte din tändare” – ”Detta är inte din bok” – ”Detta är inte din mobiltelefon”

Ok, jag gillade tanken. Men jag känner inte att jag kan bränna iväg många fler tusenlappar på att beställa nya nollserier för att jobba in det. Hur roligt det än skulle vara. Som jag skrev i förra posten: Målet är liksom redan uppnått.

Men så går jag tillbaka till mig själv: Vad är det jag gör och vad är jag bra på? Egentligen?

Jag anser att jag är bra på mitt jobb, och uppenbarligen är det fler som tycker det. Vilket är otroligt kul, eftersom jag har roligt på mitt jobb.

Jag arbetar som affärsrådigvare på Linköpings universitet, och hjälper forskare och studenter att starta företag. Jag har utvärderat och arbetat med nästan 1.000 affärsidéer under mina år här på Innovationskontoret och börjar bli bra på det. Jag jagar riskkapital åt projekt, jag matchar entreprenörer med projekt och jag stöttar entreprenörer i deras dagliga våndor och framgångar.

Så jag funderar helt enkelt på att skriva en bok om mitt jobb – och använda ”Detta är inte din penna” som exempel. Nu snackar vi diversifiering!

Innan jag började driva mina egna företagsidéer så arbetade jag med press och journalister på ett rätt vanligt sätt: Jag ringde upp dem och tjatade på dem för att de skulle skriva det jag ville att de skulle skriva om.

Nu har jag flera gånger råkat ut för att bli omskriven utan att journalisten i fråga ens slängt mig ett mail! Senast i Student Metro – mycket trevligt för all del, skriv gärna mer!

Dock blev jag lite ledsen när jag såg bilden på pennan i Metro. Jag insåg att de enda bilder jag delar ut på hemsidan är dåligt upplösta gifs och jpegs.

Så jag har nu spenderat lördagsnatten med att ta nya bilder samt skapa ett pressrum på bloggen. Du hittar det uppe i menyraden eller här. På bilden här bredvid ser du min lilla ”hemmastudio”.

Nu har jag bilder och en sk boilerplate för pressen att suga upp, ett litet smakprov om vad pennan handlar om. (Det är faktiskt samma text som står i papperet i behållaren till pennan.)

Nu är jag riggad – hitta mig och skriv om mig! :o)

En annan fördel med att ha allt på internet: Jag har flera gånger blivit uppringd och ombedd att maila över bättre bilder, på mig eller på pennor eller annat som jag jobbat med. Nu kan jag bara säga ”gå in på www.dettaarintedinpenna.se/press”

Det spar ju tid för oss alla!

intressant?

Jag ser med glädje att fler personer än jag har sett pennor få fötter och vandra iväg. Emanuel Karlsten (som förövrigt skriver riktigt bra om sociala medier i Expressen) gör här en exposé över hur fort ett pinsamt överflöd av pennor förbyts till en total brist på de samma. (Varning – kvällstidningslänkar. Klicka inte om du sitter på mobil uppkoppling.)

Timid som jag är erbjöd jag naturligtvis min produkt till Emanuel. Han avböjde vänligt, med hänvisning till den totalt fria tillgång till pennor som Expressen-anställda åtnjuter.

Men jag tillåter mig inläsa en viss okunskap om pennors egentliga värde hos Emanuel och har därför tagit mig friheten att skicka ett gratisexemplar av DÄIDP-pennan till honom.

Emanuel – om du inte fått pennan så är det någon på er posthantering som ätit upp den!

(Här har du även en länk till Emanuels twitter)

intressant?

Efter förra posten fick jag några rätt arga mail från mina vänner som driver företag. De kallade mig dum ekonom.

”Så där kan man ju inte räkna.”
”Du kommer ju förlora pengar på varje penna du säljer.”
”Om du säljer mycket kommer du ju gå i konkurs.”

Ja, det skulle vara sanning om jag fortsatte att köpa pennor för 35 kr och sälja dem för 20. Det går ju inte.

Men för de pennor som ligger kvar under min trappa så fungerar det! För om jag bara slutar, så har jag fortfarande betalt för de pennorna och de pengarna kommer inte tillbaka.

Jag funderar på vad som fick mig att sätta mig i denna sits: Det var en önskan om att se pennan i butik. Att se om jag kunde skapa något som någon annan faktiskt ville ha. Ville köpa. Utan att känna mig.

Det målet är fortfarande inte uppnått. Min penna är fortfarande inte i en fysisk butik.

intressant?

För er som läser ekonomi så känner ni till begreppet ”Sunk costs”. Ni som inte gör det kan läsa mer om det här.

För att sammanfatta: Alla kostnader som redan är upparbetade i ett projekt är i framtida beräkningar lika med noll i kostnad. Det beror på att du redan ”tagit kostnaden” – du får inte tillbaka den ifall du slutar. Du kan inte förändra att du lagt ut pengar på produkten.

Sett på detta sätt så kostar alla pennor under min trapp noll kronor i framtiden. Om jag slutade med detta projekt idag så skulle jag inte få tillbaka pengarna. De tusenlappar jag betalt för pennorna är redan borta ur mitt bankkonto.

Vad gör man då? Enligt Gallerix var mina pennor för dyra. Enligt min leverantör kan jag få billigare pennor om jag beställer många pennor. Alltså måste jag testa att sänka priset.

Men hur? Först ska jag ta ett snack med Dan på Roligaprylar.se om han vill få dubbelt så många pennor för samma kostnad som han lagt ut, och se om det gör någon skillnad om han sänker priset.

Sedan ska jag börja marknadsföra pennan mot andra butiker. För 20 kr styck. (Då kan de sälja dem för 50 kr istället för 99.)

Jag radade ju upp ett gäng möjliga ställen att sälja pennan förut. Nu ska jag ta ett varv till med dem.

intressant?

Dan har svarat: En person har köpt pennan på roligaprylar.se. Det var ju inte mycket men väldigt kul ändå! Tack, okände kund!

Och Dan hade även samma fundering som ni andra: Pennan är för dyr.

Hans från Kontorsmagasinet håller med om att det vore kul att göra en bredare lina med saker som spelar på ”Detta är inte din…”

Så nu sitter jag och spånar på nya produkter. Men produkter har en baksida, det har jag märkt: Man måste ju beställa rätt många produkter för att det ska finnas en uppsida på försäljningen.

Mina pennor tillexempel. Skulle jag beställa några tusen av dem så skulle jag få ett pris på en tia. Nu har jag istället beställt 200 och betalar 35 spänn styck, ex moms. Det innebär att säljer jag pennan själv för 50 kr till dig, då förlorar jag på affären.

Så fungerar inte saker på internet. Om jag kodar samman ett program så kostar det första programmet väldigt många timmar att koda. Men nästa kopia kostar ingenting. Att kopiera ett program från en dator till en annan kostar verkligen nästan 0 kr. Samma sak gäller med t.ex. musik. Första kopian av en låt kostar otroligt mycket – studiotid, musiker, instrument. Nästa kopia kostar inte musikern en krona.

Så nu försöker jag hitta på något som skulle kunna skapas utan att jag måste lägga ner allt för mycket pengar på att ta fram en sak till.

intressant?

Under helgens diskussioner (visst är det väl så att man har mycket mer givande diskussioner efter en rejäl köttbit och gott vin till? Konstigt…) så har bland annat min näst senaste post om ”Servitörens bäste vän” avhandlats.

Då kom vi fram till att Sveriges mest kända servitör måste vara… Anders Timell på Äntligen Morgon i Mix Megapol!

Visst är det väl så? Han är ju – förutom allt annat han gör då – hovmästare på något flashigt ställe i Sthlm (Rishe? Risch? Ritch? Ratch filibombombom?)

För att testa min tes om huruvida pennan kan vara just servitörens bäste vän så har jag nu skickat iväg en penna till Anders. Hoppas han gillar den!

Om du läser detta, Anders, så får du gärna skriva vad du tycker i kommentarerna! Kram på dig!

(ps. Bilden är lånad från mixmegapol.se – blir de arga lämnar jag naturligtvis gärna tillbaka den)

Som jag skrev i tidigare bloggpost så har jag en filosofi när det gäller företag och internet:

Ska du dra nytta av internet som infrastruktur så måste du som företag:

… avgränsa dig hårt till en målgrupp  (”alla” är inte en målgrupp)
… leverera något gratis  (gratis = ”kostnadsfritt” – både för dig och kunden)
… ta betalt (kanske det svåraste med många internet-affärsidéer)

Såhär i juletid vill jag nu leverera något gratis till dig!

Om du har en penna som du gillar, så kan du nu göra den till en ”dettaärintedinpenna-penna” såhär enkelt:

1. skriv ut bilden du ser till höger
2. klipp ut ”dettaärintedinpenna”
3. klistra på din favoritpenna.

Tada! Go jul på dig!

(Har du problem att hitta julklapp till någon som har allt? Köp en riktigt bra penna åt dem – som de kommer få behålla! Köp här, naturligtvis.)